Flash, ActionScript och Radiohead.

Sedan sist jag var här har jag animerat studsande grönsaker i Flash, och försökt lära mig att programmera en julgran i ActionScript. Jag har börjat få någorlunda koll på flash nu efter ca två veckors lektioner, men programmeringen är fortfarande rena grekiskan. Kan ju kanske bero på att vi hade vår första ActionScript-lektion idag, jag vet inte. Låter ju relativt logiskt. Mitt mål är iallafall att kunna skapa något i stil med filmen nedan, och med det uttalandet tar jag tidig kväll och önskar er godnatt & på återseende!

Radiohead – Creep, the flashedition.

This is what I do.

ILUVUXDESIGN
Min klasskamrat Jörn hade hittat den här videon och lagt upp den på sin blogg, och jag kände att jag var tvungen att låna den och sprida den vidare. Tanken är alltså att det är det här som ska vara jag om 1,5 år, när min utbildning är klar.
Mia Westas – interaktionsdesigner. I like the sound of that.

Proenza Schouler by Danny Roberts.

Sånt här gör mig så sjukt imponerad, och en ganska stor smula avundsjuk med för den delen. Det är Danny Roberts från Igor + André som ligger bakom videon. Kika in på bloggen för mer inspiration!

Hur tänker man egentligen?

Jag laddade precis ner wordpress-appen (eller sorgårs-appendix om stavningsprogrammet hade fått bestämma) till min telefon, tänkte se hur den fungerar och om den är något att ha. Om jag någon gång skulle komma på något smart att säga medan jag är på språng. Men det var inte det jag skulle säga något om nu, utan det faktum att jag faktiskt hade något att säga – nu när jag är på språng.
Anywho. Efter flera upprörda tweets från Soran Ismail läste jag nyss Marcus Birros krönika i Expressen. Min första tanke var, liksom Birros; ”Vilka svin får ett barn till att göra så? Hur kan man utnyttja en liten flicka så, och sen sova gott på natten? Idioter!” Men vid lite närmre eftertanke och ytterligare en genomläsning av texten slog det mig att det låg mer bakom än bara rädsla att bli rånad och besvikelse, nämligen fördomar. Har man inga fördomar är inte ens första tanke ”Jag kommer dessutom alldeles för enkelt avfärda alla härjade män från Östeuropa som kriminella.” Man Kan Inte döma en hel grupp utefter vad några idioter gör. Det håller aldrig. Någonsin.
Lisa Magnusson säger det bättre än vad jag gör i sin blogg – här.

För Starbucks i tiden.

Min helg, som borde ha spenderats med att plugga flash, spenderades istället på Arlanda. Närmare bestämt på mitt jobb på Starbucks, ännu närmare bestämt ca 21 timmar av min helg. Det var trevligt.
Under mitt besök på jobbet fick jag veta att företaget inför sitt 40-årsjubileum arbetar med att utveckla sitt koncept på flera olika sätt, då de inte enbart vill förknippas med kaffe längre. De kommer därmed inte längre heta Starbucks Coffee, utan istället enbart Starbucks. De ska även ändra sin klassiska logga, vilket jag personligen känner mig lite smått skeptisk till. Se själv på bilden nedan hur den har utvecklats hittills genom tiderna. Vad säger ni, förbättring eller försämring?

Se mer här!

Tröstshopping

När man inte känner sig pigg nog för att gå ut genom dörren så är online-shopping ett bra sätt att finna tröst på. För mig iallafall. Kanske inte världens bästa sysselsättning, nej, men idag var det åtminstone nyttigheter som införskaffades – nämligen Beginning Web Programming with HTML, XHTML, and CSS och Adobe Flash Professional CS5! Jajemän, här ska pluggas. Tycker de kan få dyka upp nu däremot, och inte om 2-5 arbetsdagar.
Oh well.

”Varför stenar de dig, mamma?”

Under morgonen har det spridits en artikel från Sydsvenskan bland min bekantskapskrets, väl skriven av Niklas Orrenius. Den talar om den rasism som är alltför tydlig i flera svenska småstäder, i detta fall det skånska Tomelilla. Det berättas om hatbrott och glåpord. Om nedlagda polisutredningar och en sexårig flicka som får stenar kastade i ryggen. Det är så att man blir mörkrädd, och jag inser att jag aldrig någonsin kommer kunna förstå hur vissa människor tänker. Hur människor kan vara så vidriga.
Jag läste artikeln med gråten i halsen, läs den här du med.

Helvetica <3

Jag hittade precis den här artikeln på Cap&Design, och kunde inte låta bli att skratta lite för mig själv. Jag har flera vänner som är så otroligt frälsta av det klassiska typsnittet att detta skulle ha varit den perfekta julklappen till dem. Typiskt bara att jag inte hittade den förrns nu, får bli födelsedagspresenter istället.

01.01.11 00.01

Förlåt kära ni, för att jag varit borta härifrån ett tag. Jag skyller min frånvaro på att jag har tagit mig ett välförtjänt jullov från den verkliga världen, men än har jag faktiskt inte gett upp mitt seriösa bloggande!
Så här såg förresten mina första minuter på det nya året ut. Fina människor och snökaos var en väldigt bra kombination. Gott nytt år!

The power of words.

På vår lektion i textproduktion häromdagen fick vi se ett antal youtube-klipp, som alla hade med text och grafik att göra. Jag fastnade ordentligt för detta och satt ärligt talat och gapade likt en Comhem-katt tills klippet var slut och jag inte riktigt kunde återhämta mig. Töntigt, ja, men jag var mållös. Det är några år gammalt och från en presidentkampanj för Lopez Murphy i Argentina, och så galet imponerande (trodde aldrig jag skulle säga något sådant om en presidentkampanj, men så är det).
Titta vetja, och se om ni också tappar orden. Om inte så vet vi att det är mig det är fel på, vilket kan vara bra att veta – en win-win situation med andra ord. Enjoy.